Informell och formell makt

Formell och informell makt.

Ett exempel på formell makt är den som rektorn i skolan utövar. Han har formell makt över skolan och lärarna. Det är rektorn som är lärarnas chef. Vi som är elever på olika skolor har informell makt; vi kan inte bestämma vad lärarna ska ge för betyg osv men vi kan påverka tex ifall alla i skolan skulle ha på sig skorna fast man inte får. Då kan eleverna antingen via klassrådet, vilket skule kunna klassas som ett formellt forum, eller via en namnlista, mer informellt, be att få det ha en omröstning och sedan kanske förslaget går igenom. Men för att det ska ske måste rektorn utöva sin formella makt. På det sättet kan man säga att den informella makten har utövats, via den formella.
Andra exempel på formell makt är den som utövas av en vd för ett företag, eller en mellanchef i samma företag. Den största formella makten i vårt land har Riksdagen och motsvarigheten i andra länder som har presidentstyre.
Problemen kan uppstå när den informella och den formella makten krockar. Tex i en organisation där det finns en svag chef med formell makt men där det finns starka individer som utövar informell makt. Chefen ger order om en sak, men den som har den informella makten tycker annorlunda. Då blir det svårt att utöva den formella makten.
Alla människor i vårt samhälle kan utöva informell makt, vi kan ändra på mycket ifall en stor grupp av befolkningen tycker samma sak. Ett exempel är så att skapa opinion genom insändare, eller Facebookgrupper, eller demonstrationer. Kan man få med sig personer med informell makt, kändisar, eller debattörer, kan man nå framgång. Massmedia, speciellt TV, har stor informell makt, och kallas därför för den tredje stadsmakten.
Men den formella makten har ju fortfarande Riksdagen och Regeringen som bestämmer.

Informell makt finns ofta i sociala sammanhang, tex bland ungdomar. En stark individ kan påverka andras attityder. Det är speciellt tydligt bland ungdomar där flockmentaliteten är stark. Denna informella ledare kan påverka övrigas attityder kring alkohol, droger, politik, mode, och mycket annat. Föräldrar som har den formella makten över sina omyndiga barn kan många gånger vara relativt sett maktlösa mot dessa informella ledare.
Även detta är ett exempel där formell och informell makt krockar.



Exempel på en kränkade händelse:
Den 21 oktober 2001: En mörkhyad man av utländsk bakgrund, i 30-årsåldern, skulle gå och äta middag på Stureplan och hade bokat bord klockan 19.00. Han gick dit så att han skulle komma i tid och vara där före utsatt tid. Bredvid honom stod det ett par i 40-årsåldern med svenskt utsende och väntade på bord. Den utländska killen hängde av sin jacka för att sedan sätta sig vid bordet. Servitrisen frågade om han hade bokat bord. "Ja", svarade han. Men då sa servitrisen att han inte fick sitta där, utan det var reserverat för paret som stod och väntade.
I det här fallet är det helt klart så att mannen nekas bordet på grund av sin hudfärg. Först när mannen visar upp sig nekas han.

Vad kan mannen göra?
1. Han kan be att få prata med den ansvarige på restaurangen och påpeka den kränkande behandingen.
2. Om inte det hjälper, kan han polisanmäla restaurangen för diskriminering, eller kränkning.
3. I Sverige har vi något som kallas för Diskrimineringsombudsmannen (DO). Till honom (eller henne), kan man vända sig om man har upplevt att man blivit kränkt på grund av ras, hudfärg, handikapp eller sexuell läggning. Andra kränkningar kan gå under vanlig lag se punkt 2).