söndag 6 december 2009

Slutblogg

Slutblogg

Svenskhet.

I början av caset hade jag en ganska begränsad bild av vad svenskhet var. Jag utgick mycket från mina egna tankar som var färgade av mina erfarenheter. Jag visste inte så mycket om nationalism och den konflikt som det ordet skapar. Jag skrev bland annat om svensk midsommar och vårt supande.

Svenskheten som jag ser den har ju influerats mycket av andra länder. Mat är ett bra exempel. När pizzan blev populär i Sverige på 60- och 70-talet öppnades massor av pizzerior. Idag finns det sådana i varje liten håla i Sverige. Pizza kan med all rätt räknas som svensk husmanskost.
En liknande utveckling har skett med thaimaten, och sushin, som har blivit jättepopulärt. För att inte tala om hamburgarna!

Svenskhetens historia är lång. Jan Guillou beskriver nationen Sveriges födelse i sina böcker (och filmer) om Arn. Intressant i hans historieskildring är att Arn får all sin kunskap av Tempelriddarna, som ju var en europeisk riddarorden. Inte mycket svenskt där inte! Men oavsett vad man tror om det, så föddes Sverige då, någon gång på 1200-talet, under Folkungatiden.

Många traditioner som vi tycker är typiskt svenska, har sina rötter från tiden vi inte var kristna, såsom valborg och midsommar. Men Lucia, som är så svenskt, var ju ett italienskt helgon!
Svenskheten har även präglats av att vi inte varit med i något krig sedan freden med Ryssland 1809. Detta gör att vår nationalism är mindre än de länder som fått kämpa för sin frihet. Kring sekelskiftet var de nationella strömmarna som starkast. Då fanns det en byggnadsstil som kallades för nationalromantiken, när man byggde i gammal nordisk stil, inspirerat av vikingatiden.

Med den ökade invandringen under 60-talet och framåt har en ny nationalism fötts, där många tycker att det typiskt svenska riskerar att tappas bort. Det är sådant som invandrarfientliga grupper bland annat spelar på. Men det som är typiskt svenskt en tid, förändras ju, i takt med att vi influeras just av andra länder och folk. (Se ovan).
Klädstilar är ett bra exempel. Skulle vi ha behållit vårt eget mode skulle vi fortfarande gå klädda i töntiga kläder och inte se kloka ut!
För att inte tala om maten! Pölsa, kroppkakor, ris à la Malta, dopp i grytan, vad är det jämfört med ovan nämna rätter!
Samhället utvecklas hela tiden, och det som anses vara svenskt under en tid, är inte det under en annan.

Problem och möjligheter med svenskheten.

När främlingsfientliga grupper får ensamrätt på begreppet svenskhet, då är det farligt. Svenska flaggan, Karl den tolfte, är ikoner som man knappt törs säga att man tycker om med risk att folk tror att man är rasist. Karl den tolftes dödsdag inträffade den 30 november, förra lördagen. Då var jag på stan av en slump, och jag har aldrig sett så många poliser i stan! Bara på grund av att alla idioter till nazister var där för att fira hans dödsdag. Som om han skulle ha velat det! Karl den tolfte som nästan aldrig var i Sverige, och som var bästa kompis med turkarna! (Efter förlusten vid slaget vid Poltava bodde han 6 år i det dåvarande Osmanska riket, källa Bra böckers lexikon).

Visst är det bra med svenskhet, man ska vara stolt över att vara svensk, men bara till en viss gräns. Det får inte vara så att bara för att man gillar sitt land, måste man inte tycka illa om alla andra som inte är svenskar. Det är som att en del tror att man är ett fans till ett fotbollslag och att Sverige förlorar om man inte hatar de andra. Det är ingen match som pågår. Det har vi lärt oss i caset. Sverige är en del av en global värld. Och om vi inte accepterar det är vi illa ute!

Framtidens svenskhet

Jag tror absolut inte att svenskheten 2100 ser likadan ut. Jag tror knappt att den finns. (Efter att ha sett filmen 2012, så är väl alla döda…). Nej, skämt åsido, Sverige finns väl kvar, men som en del av Europas förenta stater (EU), eller kanske lika troligt, som en del av ett enda stort Världen.

Om nittio år kommer mina barnbarnsbarn att tycka att vi var töntiga som diskuterade detta. De kommer att tycka att det var inskränkt och rent av idiotiskt att prata om att Sverige skulle vara så speciellt. (När man med svenskhet menar att vi slår oss för bröstet och tycker att vi är bäst).

Nationalismen kommer att ha dött ut. Trenden finns där redan, och med det globala samhällets födelse så går det inte att stoppa. Världen är inte en tävling mellan nationer, den är ett samarbete. Bara så kan vi överleva.

Om det finns någon svenskhet kvar då, så är det inte samma som idag. Det är bara att titta bakåt för att förstå detta. Nittio år tillbaka, var svenskhet att bygga hus i vikingastil, läsa böcker om vikingar och stormaktsriket Sverige. Så är det inte idag.

Och hurra för det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar